Lata, bortskämda, ansvarslösa – när kampen om tolkningsföreträdet spårar ur | Myten Om Kunskapssamhället
47
post-template-default,single,single-post,postid-47,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

Lata, bortskämda, ansvarslösa – när kampen om tolkningsföreträdet spårar ur

När en av sveriges idag mest politiskt inflytelserika professorer i nationalekonomi i en intervju i SvD tolkar anledningarna till den höga arbetslösheten i Europa landar han ganska omgående i den form av moraliserande personbedömningar och resonemang som är så vanliga som förklaringsmodell idag.
 
När kampen om tolkningsföreträdet är hårt är det lätt hänt att den här typen av rent frivola tolkningar får genomslag på bekostnad av i princip all annan kunskap av den enkla anledningen att den inte omfattas av den egna metoden, referensramarna eller kompetensområdet och därför inte betraktas som existerande.

Det här är ett typexempel på det jag försökt beskriva i mina artiklar här tidigare. Ett samhälle där alla annan kunskap får stå tillbaka för ekonomiska modeller som inte håller måttet som förklaringsmodell och därför resulterar i tokiga resonemang och beslut både i politiken och näringslivet samtidigt som de starkt formar vår kultur.
 
Jag har ingen möjlighet att erbjuda en full analys här men jag vill ändå uppmärksamma några punkter.  Vill man förstå ungdomsarbetslösheten så behöver man ta ett djupdyk inom utvecklingspsykologins områden för att bättre förstå hur stor del av vårt mänskliga beteende som är inlärt och hur stor del av den inlärningen som sker utanför utbildningsmiljöer.
 

För att över huvudtaget kunna fantisera om vad du skulle vilja gör med ditt liv behöver du impulser, speciellt om du är ung.

 
Unga idag är så isolerade från arbetslivet att de ofta saknar grund för att ens fantisera om andra yrken än de som exponeras i media.
 
I näringslivet har det blivit vanligt att ställa som krav att slippa personalansvar i samband med befordringar. Det innebär att assistentsystemet som tidigare skolade in adepter till högre ansvar raserats och med det en mängd potentiella ungdomsjobb vilket får långsiktiga konsekvenser för kompetensförsörjningen.
 
Utbildningssystemet är allt för ofta frikopplat från arbetslivet. Det innebär att en ung person kan gå en treårig utbildning och trots detta inte ha en möjlighet att vare sig förstå eller utföra jobbet han eller hon utbildats för.
 
Det finns inga ekonomiska incitament i världen som kan ersätta viljan att hitta en plattform där man kan bli till som människa och bygga en identitet i en kultur där du mer eller mindre bara har ett existensberättigande genom ditt jobb eller de föremål du har.
 
Vill vi råda bot på arbetslösheten så behövs analysmetoder som omfattar fler mänskliga drivkrafter än de som kan styras med hjälp av piskor och morötter. Att vi inte verkar kunna få till stånd det är i första hand ett kulturellt problem och inte ett politiskt.
 
AnnaReet Gillblad
 

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone
Tags:
Inga kommentarer

Kommentera